Koldioxidlagring i Sverige

Så hänger det ihop

Sidorna svarar på fem frågor i tur och ordning. Börja här, eller hoppa direkt till den fråga du undrar över.

Uppdragets mål

Formuleringen kommer från SGU:s regleringsbrev (SGU, u.å.a).

1. Undersöka och utreda lämpliga platser för permanent lagring av koldioxid i Sverige samt analysera förutsättningarna för driften av lagringsplatserna.
2. Bedriva interna kompetenshöjande insatser för hantering, bearbetning och tolkning av seismiska djupdata avseende koldioxidlagring.
3. Fortsätta med omvärldsbevakning och aktivt delta i nationell och internationell samverkan, särskilt kring CCS.

Varför det är viktigt

• EU ska vara klimatneutralt 2050. Sverige ska ha nettonollutsläpp 2045.
• CCS är en pusselbit för processutsläpp som är svåra att ta bort på annat sätt.
• Många svenska företag räknar i dag med lagring i Norge eller Danmark.
• SGU:s argument: egen lagring skulle sänka transportkostnader och gynna svenskt näringsliv.

Varför djupare än 800 meter?

Koldioxid ska lagras där den blir superkritisk (cirka 31 °C och 74 bar). Det nås ungefär 800 meter under ytan. Då tar den cirka 300 gånger mindre plats än vid ytan. Mer om varför gränsen är en tumregel finns på kalkylsidan.

Varför bara till havs?

Det är en juridisk gräns. Förordning (2014:21) 10 § tillåter bara lagring i ekonomisk zon och i territorialhav som inte ingår i fastigheter. Direktivet tillåter landlager, men Sverige byggde aldrig det regelverket (prop. 2011/12:125). SGU menar att förbudet även träffar injektionsanläggningar på land.

De två områdena

Arnagergrönsanden och borrningarna i Skåne

Om sydvästra Östersjön tog SGU i föredraget upp två saker: reservoarbergarten och vad de nya kärnborrningarna träffade.

Vad grönsand är

Arnagergrönsanden är en kritisk sandsten med grönaktig färg av glaukonit – ett kalium- och järnhaltigt silikat i glimmergruppen. Den bildas i marin miljö vid långsam sedimentation och syrefattiga förhållanden, ofta genom omvandling av illit och smektit. Porerna mellan kvarts, kalifältspat och glaukonit gör bergarten till en tänkbar reservoar. SGU:s röntgenanalys av provet SGU-LB1-S34 från Lilla Beddinge-1 visar just de kornen plus lermineral, pyrit och öppna porer.

I Danmark används palaeogen grönsand i Project Greensand (Nini West). Weibel m.fl. visar att glaukonitkorn där utgör 25–35 procent av sandstenen och att deras stabilitet vid CO₂-injektion är en nyckelfråga (Weibel et al., 2023). SGU:s analogi: om dansk grönsand duger är Arnagergrönsanden från krita värd att undersöka.

Äldre hål: Höllviken och Svedala

Vid Höllviken borrades det 1941–1945 efter salt och olja. Höllviken I avbröts vid 1 416 m. Höllviken II nådde den saltförande sandstenen kring 1 191–1 201 m. Svedala följde 1945–1947. I de övre delarna har kärnorna 11 cm diameter. De ligger kvar i SGU:s arkiv (Brotzen, 1945).

Nya hål: Lilla Beddinge-1 och Skåre-1

2024–2025 borrade SGU två kärnhål med LTH:s Riksrigg, öster och väster om Trelleborg. Båda träffade mer än 500 m takberggrund (förkislad kalksten, lerig kalksten, märgelsten) ovanpå Arnagergrönsanden.

Takberget ser bra ut. Reservoaren finns. Men den är tunn i Lilla Beddinge, svårborrad i Skåre, och de djupare kandidaterna är oborrade i de nya hålen. Därför ger modelleringen bara drygt 100 megaton på 30 år här, mot mer än 300 megaton i Faludden.

Vad SGU kom fram till i mars 2026

Båda områdena är tänkbara. Bedömd kapacitet minst 5 miljoner ton per år. Ytterligare undersökningar krävs. En anläggning ligger minst ett decennium fram (RR 2026:06).

Källförteckning